vill bara att alla där hemma skall veta att jag mår bra, jag lever och har ynka blåmärken och skrapsår. Är väl fortfarande i lite shock, har kanske inte helt insett vad som har hänt. Att jag för cirka ett dygn sedan var m i en bilolycka på väg hem från Kongsberg;
Vi har haft en grym dag i kongsberg och är på väg hem från vår roadtrip, klockan var cirka halv tio när vi kör ner för bergen hem till geilo. Bilen tappar helt fäste i en höger sväng och vi kör rakt fram mot branten på fyra meter. Det tar såpass lång tid eftersom vi körde väldigt försiktigt så jag hinner tänka; shit. Hinner ta armarna som skydd över mitt huvud och sen voltar vi ner för branten och landar på bilens tak. Den paniken som bryter ut är obeskrvlig. Tar oss ut genom ett krossat fönster efter att ha varit instängda i bakstätet. Tar bara en kort stund tills en barnfamilj stannar vi vägen och efter det kommer det fler bilar som tar hand om fyra shockade, frysna unga människor som bara skulle hem från en skön shoppningdag. 
Detta är helt obeskrvligt och bilder säger mer är tusen ord:








jag tycker om er, ni vet vilka ni är! tack för att jag har er
eran erica